Josef Frank

Josef Frank har gjort djupa avtryck i den svenska formhistorien. Trots att han var 50 år när han lämnade den gryende nazismen för Sverige och Svenskt Tenn, räknas den österrikiske arkitekten som en av Sveriges genom tiderna viktigaste formgivare.

Estrid Ericson & Josef Frank i Butiken på Strandvägen 5

På Svenskt Tenn fick Josef Frank både en unik scen och ovärderlig hjälp från Estrid Ericson, som var en osedvanligt konstnärligt lagd producent. Han belönade henne genom att vara extremt produktiv: det finns över 2 000 möbelskisser och 160 textila mönster signerade Frank i Svenskt Tenns arkiv.

Josef Frank (1885 – 1967) växte upp i Wien i en assimilerad judisk familj och studerade arkitektur på Konstgewerbeschule. På 1920-talet ritade han egnahemsområden och storgårdskomplex i bostadsbristens Wien och 1925 startade han inredningsfirman Haus & Garten tillsammans med arkitektkollegorna Oskar Wlach och Walther Sobotka.

Josef Frank tillhörde den tidiga Wienmodernismens förgrundsfigurer, men började redan i början av 1920-talet ifrågasätta den framväxande modernismens programmatiska drag. Han uppskattade inte den franske arkitekten Le Corbusiers idéer om bostaden som ”en maskin att bo i”. Puritanska principer var inget för Josef Frank, som tvärtom fruktade att standardiserade inredningar skulle göra människor likriktade och tråkiga.

Josef Frank tilltalades av ett friare, mer konstnärligt präglat stilideal och utvecklade en egen typ av modernism där värden som bekvämlighet, hemtrevnad och färgrikedom stod i centrum. Han vägrade begränsa sig och hämtade förlagor till sina möbler och textilier över alla gränser både i tid och rum. Stålrörsmöbler såg han som ett hot mot mänskligheten. Tvärtom ville han inkludera naturens färger och former i sina inredningar för att man på så sätt skulle kunna andas och känna frihet även i slutna rum. Av samma anledning föredrog han möbler som man kunde se igenom. En stol skulle ha genombruten rygg och ett skåp skulle stå på ben som var så pass höga att man kunde urskilja gränslinjen mellan golv och vägg.

foo
”standardiserade inredningar skulle göra människor likriktade och tråkiga”
foo

Swedish Modern

Josef Frank anställdes på Svenskt Tenn 1934 och redan några år senare fick duon Frank/Ericson sitt internationella genombrott. Svenskt Tenns utställningsrum på världsutställningarna i Paris 1937 och New York 1939 präglades tvärt emot tidens ideal av modiga kontraster, både vad gäller material, färger och mönster. De fick stor uppmärksamhet och blev, något paradoxalt, själva modellen för begreppet Swedish Modern.

foo

Mönsterskatt

Med ett starkt botaniskt intresse i botten utvecklade Frank också redan i sin ungdom en egen mönsterflora. Favoriter som bellis, tulpan, ros, vinda, förgätmigej, viol, liljekonvalj, krokus och pärlhyacint blandades med rena fantasiblommor. Oftast lätt expressionistiskt tecknade.

Med sina mönster, som ofta byggde på naturens färger och former i nästan omärklig upprepning, ville Frank få betraktaren att känna frihet och omväxling också i slutna rum:

”En enfärgad yta verkar orolig, en mönstrad lugnande, ty betraktaren påverkas ofrivilligt av det långsamma förhållningssätt som ligger bakom. Ornamentets rikedom kan man inte så snabbt utgrunda, den enfärgade ytan, däremot, är man genast på det klara med och därmed är den inte längre av intresse.”

”En enfärgad yta verkar orolig, en mönstrad lugnande”
foo

Under andra världskriget fick Josef Frank än en gång gå i exil. Mitt under brinnande krig flydde han till Manhattan och det gränsland mellan fantasi och verklighet där hans fritt växande livsträd med blommor och frukter kom till. Det resulterade i en mängd textila mönster. Inte minst de 50 han gav bort i 50-årspresent till Estrid Ericson den 16 september 1944. Prins Eugen var en av många som jublade: han tyckte mönstren till och med överträffade de som mönsterlegenden och Frankförebilden William Morris åstadkommit.

Så gick det till när en arkitekt från Wien på flykt undan nazismen lyfte svensk form till nya höjder.