Eva Schildt

Eva Schildt Intro - Svenskt Tenn

Eva Schildts sidobord ”Oolong” skickar hälsningar både till Estrid Ericson och Josef Frank. Inte nog med att bordets namn anspelar på Estrid Ericsons vurm för tedrickande, Oolong är ju en sorts te, bordet har också en lätthet i linjerna som stämmer väl överens med hur Svenskt Tenns grundare ville ha det omkring sig. Liknande lekfulla och naturinspirerande former återkommer i Josef Franks blombord ”942”, som kom till strax innan Frank flyttade till Sverige 1933 men togs i produktion först 2013.

Den vävda mattan ”Vienna” är istället influerad av Josef Franks Wien och stadens kulturella blomstring kring förra sekelskiftet.

– Konstnären Gustav Klimt målade ofta platta bakgrunder med till synes tvådimensionella schackrutor och cirklar. Det var en av inspirationskällorna till ”Vienna”, säger Eva Schildt.

Men allt startade med att hon upptäckte vävtekniken dubbelbindning. Med den blev mattans slumpartade uttryck, med brokiga rutor i olika storlekar, möjlig.

Eva Schildt är uppvuxen på en ö i Stockholms skärgård och har ständigt havet och den karga skärgårdsmiljön i bakhuvudet. Hon startade eget företag direkt efter examen i möbel- och produktformgivning på Beckmans Designskola 2001. Sedan dess har hon arbetat med allt från möbler och textilier till förpackningar, inredningar och mässdesign. Ofta med inspiration från naturen och gärna med inslag av både humor och multifunktion. Ta till exempel de mångcirkelformade ljusmanschetterna, vars form gör att manschetterna, förutom att vara dekorativa i sig, kastar fantastiska skuggor på bordet de står på. Eller ta den lilla skålformade utbyggnaden på ett utebord, som förvandlar ett tråkigt regnväder till en fest för fåglar. Eller trädgårdssoffan som samtidigt fungerar även som spaljé.

Blommande daggkåpor utanför ateljéfönstret kan i Eva Schildts händer förvandlas till en rumsavdelare. När hon designar en vas så kan den få ett nät i botten, så att den, fylld med blommor, liknar en äng. När hon ritar en dörrstopp så kan det hända att den får formen av ett ekollon. Tillverkad i gjutjärn och med en vikt på 3,5 kg lämpar sig ”Ekollon” knappast för ekorrar, men väl för den som behöver en rejäl dörrstopp eller ett bokstöd.

– Varför ska en produkt se ut som en produkt? Om den behåller sin funktion kan den väl lika gärna se ut som en skulptur, argumenterar Eva.

För några år sedan lyssnade hon till den världsberömde arkitekten Daniel Libeskind, som bland mycket annat ritat det spektakulära judiska museet i Berlin. Han sade någonting i stil med: ”Det går inte att vara ambivalent om man ska skapa något. För att det man gör ska bli riktigt bra måste det laddas med positiv energi.”

– Det tror jag att han har helt rätt i, säger Eva. Bakom all kreation finns en människa, en upplevelse. Vill man som designer beröra någon på riktigt så måste man våga visa sig själv utan rädsla för att verka banal. Först då går det att göra föremål som människor vill behålla länge, länge.