#23 Magiska Interiörer
#23 Magiska Interiörer
ESTRID ERICSONS

MAGISKA INTERIÖRER

Bild på Estrid Ericson I hennes våning på Strandvägen

När Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson på 1930-talet inredde sin egen våning ovanför butiken på Strandvägen 5 i Stockholm, väcktes hennes ungdomsintresse för heminredning till liv. I samband med det utvecklade hon butikens utbud, och istället för att enbart sälja tennföremål började företaget att främst förknippas med möbler, textil och inredning.

I början var stilen stram och återhållsam. I en intervju 1932 sade Estrid Ericson bland annat: ”Jag håller styvt på de neutrala färgerna när det gäller heminredningen. Rummet skall verka lugnt och sansat, inget överdåd i färger bör förekomma”.

Bilder från Estrid Ericsons Våning på 1930-talet. Estrid Ericsons privata våning ovanför butiken, 1930-tal.

I utställningarna i butiken använde Estrid Ericson inga mönstrade tyger eller dekorativa detaljer. Hon förespråkade vita väggar och sparsamt möblerade rum, där endast nödvändiga möbelpjäser skulle få flytta in.

Men denna funktionalistiska syn på inredning förändrades när samarbetet med Josef Frank inleddes. Med honom kom tankar om bekvämlighet, hemtrevnad, mönster- och färgrikedom, och tillsammans skapade de en helt ny, personlig inredningsstil. Den nya tiden inkluderade bådas stiltemperament och blev en eklektisk blandning av gammalt och nytt, mönster, färger, dukningar, blommor och stilleben.

Bild från utställningen '100 Vaser' i butiken på Strandvägen 1940. Utställningen '100 Vaser med blommor i' i butiken på Strandvägen 5, 1940.

Vi får aldrig glömma, att vi bör ha så stor frihet i våra hem, att vi inte behöver avstå från ett föremål bara därför att det skulle äventyra får estetiska formalism. Det är inte en viss konstruerad färgharmoni, som ger ett hem dess personliga prägel, det är alla de föremål som samlar sig under ett liv. Allt det man en gång tyckt om, och det man nu tycker om. – våra hem är aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.

Estrid Ericsons Inredningskatekes, 1939.

Estrid Ericson bröt mot dåtidens strikta konventioner och stilideal och ansåg att föremål man blandar inte nödvändigtvis behöver passa ihop. Hon anammade Josef Franks inredningsfilosofi och gjorde delar av den till sin egen, med fokus på bekvämlighet och trivsamhet. I butiken på Strandvägen 5 placerade hon ut föremål lite här och var. Dessa föremål var inte till salu, utan deras enda uppgift var att sprida atmosfär. I en artikel från 1949 beskriver hon hur atmosfären är det viktigaste i en inredning. Att ”böcker som är flitigt lästa, krukväxter som är välskötta, musikinstrument, klockor som tickar, husdjur… ” gör ett hem vackrare. För att få till rätt atmosfär skapade hon enastående vackra stilleben i butiken, arrangemang som senare kom att beskrivas i pressen:

”Hon arrangerar inte föremålen, utan regisserar ett stycke tyst teater…”

Höststilleben, 1940.

I butiken dukade Estrid Ericson upp välkomnande och inbjudande bord. Hon blev omnämnd som ”dukningarnas drottning” för sin unika förmåga att kombinera och balansera det enkla och avskalade med det överdådigt festliga. I hennes händer fördes blommor, glas, textil och porslin samman till vackra bordskreationer. Från de prunkande rabatterna runt sommarhuset Tolvekarna på Tyresö utanför Stockholm tog hon med sig blommor som hon arrangerade i vaser, och i vitriner visades föremål som hon samlat på sig under sina många resor runt om i världen.

Bild på dukning från 1940. Vårdukningen på Nybrokajen, 1940.
Bild på dukning från 1950. En kreation till 'Bordet är dukat', 1956.

Det var resorna som var Estrid Ericsons främsta inspirationskälla. Hon samlade koraller, snäckor och stenar från loppmarknader världen över. I London hade hon en egen ”loppgubbe” som hon kallade honom, som samlade silver och smycken under hela året inför hennes besök. I Paris fyndade hon tryckta tyger och franskt hantverk från lopptorget vid porte d’Italie, och köpte dyrbara föremål från antikboden på Rue des Saint Péres. Det var bland annat på en loppmarknad i Paris som hon hittade en bit elefantmönstrat, afrikanskt batiktyg, som sedan blev förlagan till hennes välkända mönster Elefant. Det var det enda mönstret Estrid Ericson skapade under sina verksamma år.

Bild på Elefantmönstret i grått. Mönstret Elefant formgavs på 1930-talet.
Bild på Estrid Ericson i mexiko. Estrid Ericson på inköpsresa, 1939.

I Italien, som var hennes älsklingsland, hittade Estrid Ericson moderna möbeltyger och romerska antikviteter till sina egna samlingar. Små dosor, broderade linnetyg, etruskiska bronshalsband, ciselerade hårnålar, spröda glas och skira spetsar var annat hon samlade på sig under resorna till Florens, Rom, Venedig och Burano. Men hon reste även utanför Europa, till Sydafrika, USA och Mexiko, där hon letade vackra föremål i varuhus, butiker och på marknader. När hon hittade någonting som fångade hennes intresse tog hon reda på tillverkarens namn, sökte upp personen eller företaget ifråga och gjorde sedan sin beställning. Genom resorna och samlandet skapade hon den magiska inredningsvärld som genomsyrade såväl butiken på Strandvägen som det egna hemmet och sommarhuset Tolvekarna.

Bild på Estrid Ericson i sin våning på Starndvägen. Estrid och Sigfrid Ericson i sin våning på Strandvägen.