TEXT AV CHRISTIAN BJÖRK
För Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson handlade det goda livet inte bara om lyx och exklusivitet, utan lika mycket om eftertänksamhet och utsökthet. Oförskräckt blandade hon högt med lågt och gammalt med nytt. Och redan långt innan Estrid Ericson mötte Josef Frank hade hon öga för vilka samarbetspartner hon skulle välja.
ESTRID ERICSON HADE JUST FYLLT 30 när hon startade Svenskt Tenn. Året var 1924 och Estrid Ericson hade utbildat sig till teckningslärare på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Hon hade yrkeserfarenhet från en termin som teckningslärare i hemstaden Hjo och som anställd på inredningsbutikerna Svensk Hemslöjd och Vackrare Vardagsvara. Ett arv hade plötsligt öppnat möjligheten att starta en egen tennverkstad och butik, och Estrid Ericson var inte sen att gripa tillfället.
Vid tiden för Svenskt Tenns grundande hade svensk formgivning fått världsrykte. Unga begåvade formgivare anställdes av flera stora svenska företag för att formge vackrare vardagsvaror. Svenskt Tenn och Estrid Ericson ingick i denna rörelse. Modern formgivning ställdes ut både i nationella och internationella sammanhang och Svenskt Tenn blev snabbt ett kreativt centrum för formgivning. Estrid Ericson visade sig vara oerhört skicklig på att fånga upp tidens unga, lovande formgivare. Snart samarbetade hon med konstnärer, arkitekter och formgivare som Nils Fougstedt, Anna Petrus Lyttkens, Uno Åhrén, Björn Trägårdh och Tyra Lundgren.
FÖRMÅGAN ATT SKAPA STÄMNINGSVÄRDEN OCH ATT STÄLLA SAMMAN FÖREMÅL I VACKRA OCH IBLAND OVÄNTADE ARRANGEMANG BLEV MED TIDEN NÅGOT HELT UNIKT.
Föremålen från Svenskt Tenn var exklusiva, och kundgruppen tillhörde redan från start en ekonomiskt och kulturellt välbärgad medelklass. Estrid Ericsons förmåga att leda företaget var helt avgörande. Som scenograf, kreatör och arrangör av inredningar och utställningar stod hon i en klass för sig. Förmågan att skapa stämningsvärden och att ställa samman föremål i vackra och ibland oväntade arrangemang blev med tiden något helt unikt.
Estrid Ericsons scenografier var lika enkla som tilltalande. Modernistiska möbler i kontrastrika färger som svart och vitt placerades i ljusa interiörer. I butiken skapade hon spännande stilleben. Dosor, koraller och moderna tennföremål exponerades och visade hennes scenografiska förmåga. Estrid Ericson anammade direkt den moderna formrörelsens estetik och kan sägas ha introducerat funktionalistiska möbler på den svenska marknaden. Hennes filosofi var samtidigt att blanda dyrare och billigare föremål som inte nödvändigtvis behövde passa ihop. Huvudsaken var att hemmet blev bekvämt och trivsamt. Hemmet skulle heller inte vara färdigt och statiskt. Istället skulle innehavaren samla på sig föremål, möbler och inredningsdetaljer allteftersom. Minnen från resor eller andra kulturen blandades som historiska tillskott i den moderna interiören. Hemmet skulle på så sätt bli en spegling av en personlighet.
Estrid Ericson var också en begåvad formgivare. Hon ritade speglar, dosor, textiler och smycken och hennes formgivning sade mycket om hennes personlighet. Hon hämtade inspiration från historiska föremål från 800-talets Peru när hon ritade pluntor och vaser i tenn. Och lät sig samtidigt influeras av samtidens mest dominerande konstnärer. Hennes omvärldsanalys var enastående och resorna hennes främsta inspirationskälla. ”The world is a book. He who stays home reads only one page”, var ett av hennes favoritcitat. Butiken blev därför ett eldorado med inspiration från världens alla hörn. Några direkta förebilder för sina inredningar hade hon inte utan inspirationen kom oväntat, från olika håll och olika epoker. Högt och lågt. Klassiskt och modernt. Kombinationen blev fantastisk. Estrid Ericson blev huvudstadens och 1900-talets mest stilsäkra personlighet.
HÖGT OCH LÅGT. KLASSISKT OCH MODERNT. KOMBINATIONEN BLEV FANTASTISK. ESTRID ERICSON BLEV HUVUDSTADENS OCH 1900-TALETS MEST STILSÄKRA PERSONLIGHET.
Med oförtrutet engagemang deltog Estrid Ericson i tennverkstädernas arbete. Med stor nyfikenhet och detaljerade åsikter gav hon ton åt de möbler som Uno Åhrén eller Björn Trägårdh formgav åren kring 1930. Ibland hände det att hon vidareutvecklade alster som andra formgivit efter eget tycke. Exempelvis kunde Anna Petrus Lyttkens välkända lejonfigurer hamna på askar eller dosor efter Estrid Ericsons eget omdöme.
Estrid Ericson och Svenskt Tenn gjorde snabbt succé också i utställningssammanhang. Företaget vann Grand Prix redan på världsutställningen i Paris 1925. Svenskt Tenn deltog också i den omtalade Stockholmsutställningen 1930. Recensionerna för den stramt funktionalistiska teservis av Björn Trägårdh som visades där blev lysande. The Times i London skrev: ”This tea-set, made by Svenskt Tenn, is summing up the spirit of the exhibition.”
1900-talets moderna formrörelse hade en tydlig social ambition. Med heminredning skulle man bygga livet till rätta för den stora allmänheten. Svenskt Tenn stod vid sidan av denna ambition. Estrid Ericson vågade sticka ut hakan och ifrågasätta den strängt funktionalistiska inriktning som präglade den moderna formrörelsen. Hennes målsättning var snarare att blanda nytta och nöje, drömmande, tidsfördriv och målinriktade köp. Hennes ambition var att höja varor från enkla materiella ting till symboliska objekt som konsumenten kunde drömma sig bort till.
Genom att koppla ihop historien med det mest moderna skapade Estrid Ericson finstämda och exklusiva miljöer utan motsvarighet. Och det redan långt innan hennes radarpartner Josef Frank kom in i bilden.
”För Estrid Ericson var det en stor lycka att få en så erfaren, skicklig och lugn konstnär att samarbeta med, en praktisk formskapare av hennes eget kynne. De båda artisterna bildade en säregen symbios. Hon godtog allt som Frank gjorde, han gjorde vad hon bad honom.” Eva von Zweighbergk, Tidskriften Form 1967.
