På 1800-talet gjorde tillgången på billigt bränsle från Kolmårdens skogar att Jägmästare Johan Jacob Graver och friherre Mattias Alexander von Unger Sternberg anlade ett glasbruk just här, några mil norr om Norrköping.
Så sent som på 1970-talet hade glasbruket 150 anställda. Idag är de 15 personer som arbetar på bruket. Tre fjärdedelar av den gamla glasbruksfastigheten har förvandlats till hantverksby. Det gamla sliperiet är gästgiveri, det före detta kontoret bibliotek och butik. Men Ulf Rosén – företagets nyblivne vd – är hoppfull:
– Det svenska konstglaset är unikt och därför tror jag på dess framtid. På glasbruken i Italien är det ofta glasblåsaren själv som är formgivaren, men i Sverige har vi en tradition med en konstindustri, där samarbetet mellan hantverkare och formgivare står i centrum. Det samarbetet ska vi bygga vidare på.
Förr i tiden blåstes glas alltid i träformar, och att svarva en sådan är ett hantverk som kräver en specialist. Den kunskapen håller dessvärre på att dö ut, konstaterar Ulf.
– Är det bara vattenånga på en träform så brinner den inte upp, trots att glasmassan är drygt 1 000 grader varm. Det är ett exempel bland många på kunskap som funnits i generationer och som jag tycker att vi ska ta vara på. För det är bara att inse: Vi står alla på axlarna till äldre generationer.
I Svenskt Tenns breda glassortiment finns det idag många produkter som tillverkats hantverksmässigt på Rejmyre Glasbruk. En del är hämtade från Svenskt Tenns arkiv, medan andra är framtagna av samtida formgivare.
